Ett nytt bråk har uppkommit på skolan, kan inte i detalj gå in på vad som hänt. Klart är det att för mig finns det 2 offer, den som har blivit ordentligt påhoppad och den andra.
Hur kan man då se den andra som offer?
Förstår man i sig omständigheterna och hur trasig den här killen är, så kan jag se han som ett offer.
Att gå till polisen idag och anmäla i all ära, men vad leder det till?
Som sagt, jag har själv varit där. Du får ett telefonsamtal eller brev att du blir kallad till socialtjänsten med målsmän för ett sk möte.
Och vi har själva varit på ett möte och händer det någonting?
Nej, det kan jag direkt inte säga.
Och vi har varit där ett antal gånger, till slut blir man inne i ruljansen så man orkar helt enkelt inte. Det är samma tugg från början till slut med olika människor, där man ska sitta och förklara om och om igen alla händelser..
Sista gången fick jag ett telefonsamtal helt sonika. Men dom lade ner det direkt via telefonen. Fanns ingen fara, fanns ingenting att oroa sig för - enligt dom.
I mitt bakhuvud har det funnits en liten oroande tanke, men som dom flesta, så viftar man bort det. Men nu när jag har fått lite mer direktiv, lite mer info, så tror jag ändå på att Adhd, och alla dess diagnoser faktiskt finns på riktig.
Förut tvivlade jag, men nu när man mer och mer läser och mer och mer hör, så är jag bombsäker på att det finns.
Det handlar inte om slöa och slappa föräldrar som har brustit.
Det handlar inte om att barnen enbart är bråkiga för att..
Det handlar om nån gen som helt enkelt inte funkar tror jag, och det är därför dom blir som dom blir.
I alla fall den här pojken. Jag känner för honom på mitt sätt. Jag har varit med i hans historia sen han var en liten skitunge. Han är som en liten apa som är högt och lågt, svårt att ta instruktioner och ibland gör väldigt dumdristiga saker utan förtanke och då blir det som det blir, men jag vet att innerst inne så är de en sån go kille. Mikael är jätteförtjust i honom. I åhus så var det han som lekte med honom, dom grävde ner fötterna i sanden och han sprang runt och bubbade på honom.
Men sen så blixtrar det till av någon anledning och jag tror det kallas för ADHD.
Det är ingen ursäkt för att man ska slå ner folk eller bete sig som ett drägg - absolut inte. Men jag tror ändå att medicinska resurser behövs för att dämpa ADHD:n och för att inte utveckla ett destruktivt beteende. Som jag har erfarenhet så självmedicinerar sig oftast dessa barn/ungdomar. Oftast hasch eller så kanske dom tar något upp piggande, eller så kör dom helt enkelt med sprit.
I mitt fall där jag har erfarenhet så var det ju för att få ett lugn och få en vardag som fungerade.
Och jag kan tänka mig att så är det i den här grabbens fall.
Jag lider i alla fall med bägge, rädslan att få stryk eller rädslan att bli påhoppad av en sån här orsak kan sätta spår hela livet..
Jag hoppas i alla fall att dom hittar en lösning för bägges skull..
Matnyttig info om ADHD
Skulle försöka länka, men de gick inge bra alls, blogspot har funkat kasst idag :-/
Kommer skriva mer om det här inlägget under Fredagen, än har jag inte funderat klart :-) Fast då kommer det handla mer om skolan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar